”En för alla och alla för en” kan vara en lösning för att nå världsdominans som matnation. För en och en har vi inte mycket att komma med i längden. Visst är det bra att vi har ett par enstaka media bevakade restauranger i vårt avlånga land. De har lyckats få omvärlden att få upp ögonen för de svenska smakerna. En nyfikenhet har skapats – nu är det upp till oss alla att föra den vidare.
Detta gäller inte enbart på restaurangsidan utan för mathantverket i alla led. Uppfödare, odlare och förädlare – alla är lika viktiga för att nå en stadig grund att stå på. För säg mig varför skulle inte svenska förädlade chark och ostprodukter kunna bli exklusiva produkter internationellt? Varför är det alltid vi som ska behöva importera exklusiva råvaror. Vad kan vara mer exklusivt för oss själva än en grym svenskt förädlad råvara? Stolthet, stolthet och åter stolthet för våra produkter och vårt matarv. Utan den kan vi lika bra lämna in handduken och ge upp.
Vi är vana vid att slå i underläge, på papperet har vi inte mycket att komma med i jämförelse med starka matnationer som Frankrike, Spanien, Italien och Tyskland. De har traditionerna och publikfriande matklassiker, vi har nyfikenheten, skaparandan och har möjligheten att överraska. Konsten att våga samarbeta med sina konkurrenter är en vinnande faktor. För tillsammans är vi starkare, en gammal klyscha enligt vissa, men en sanning tycker jag. Ju fler starka mat varumärken (restauranger, kockar, producenter, råvaror) vi har desto stabilare grund har vi att konkurrera med. Det är alltid bra att någon vågar ta första steget, för det är alltid lättare att följa efter och ta rygg. Nu är vi i läget att vi har ett gäng duktiga matentreprenörer (Mathias dahlgen, Magnus Nilsson, Björn Franzén mm.) som tagit täten- nu är det upp till oss andra att ta rygg.
”En för alla och alla för en”
