Bordeaux Primeur 2010

2010 började med mycket kallt väder från december till februari, vilket även var fallet under 2009. Våren var som vanligt, med soligt och klart väder under april och maj månad. I juni kom det ganska mycket regn, vilket inte gjorde så speciellt mycket eftersom man därefter fick tre mycket varma och torra månader. 2010 var faktiskt den torraste årgången det senaste decenniet, även om både 2005 och 2009 mätte högre temperaturer. Merlot plockas alltid först och denna gång under den tredje veckan i september. I månadsskiftet till oktober skördades cabernetdruvorna och det torra vädret under dagarna samt de svala nätterna gjorde att man kunde skörda druvor med en optimal mognadskaraktär.
Det var med stor spänning som jag och mina tolv kollegor på WineFinder åkte till Bordeaux mellan den 4-8e april för att testa årgång 2010 i form av fatprover.
Efter den enormt upphaussade och fantastiska årgången 2009 var det många som var tveksamma till slottsägarnas positiva utlåtanden strax efter skörden i oktober förra året. Åter igen en ”århundradets årgång”!
Jag var själv på plats vid skörden förra året och sällan har man kunnat skåda så avslappnad personal vid sorteringsborden. Kvalitén på druvorna var perfekt.
Att prova viner som Primeur är inte lätt och sällan någon större njutning. Man försöker att hitta viner som både kombinerar koncentration, fräschör, tanniner och väl avvägda fattoner.
Efter att ha provat de närmare 250 främsta vinerna kan man snabbt konstatera att 2010 är ännu en fantastisk årgång. Det är lätt att jämföra med 2009an, som jag provat två gånger.
Generellt ligger vinerna någon poäng under 2009:an, men där finns också exempel på slott som lyckats bättre under 2010.
Vinerna har en lång väg att vandra till fulländad mognad och mycket kan hända på vägen.
Som vanligt var merparten av vinerna uppsamlade inom respektive appellation, för att göra det lätt och smidigt för oss 5000 provare som var på plats.
1 Cru-slotten samt några uppstickare var inte med på de publika smakningarna utan här hade négocianten Beyerman hjälpt till med bokningar.
Här kommer mina högst personliga utlåtanden om hur jag upplevde dessa dagar:

St.-Emilion
För mig känns St.-Emilion som en helt fenomenal årgång. Sällan har jag skådat så storstilade viner med en härlig balans mellan frukt, koncentration och fina tanniner. Klassningssystemet ljuger inte när närmare 80 viner testades från denna appellation. 1er Grand Cru Classé var bättre än Grand Cru Classé som i sin tur imponerade mer på mig än Grand Cru. Chateau Cheval Blanc som är områdets största vin fick de högsta poängen av mig (96-98). Och många pratar redan om den fullträff man lyckats med under 2010. Här visade man också att andravinerna hos toppslotten är något att satsa på. En marginell kvalitetsskillnad, men en stor prisskillnad och Petit Cheval har jag gärna i min källare.
Andra slott som imponerade var Figeac, L´Angelus och Clos Fourtet samt de helt fenomenala vinerna från Comtes von Neippeg med Chateau D´Aiguilhe, Chateau Canon La Gaffeliere och Chateau La Mondotte. Sammanfattningsvis kan jag erkänna att mina anteckningar enbart innehöll superlativ från St.-Emilion och nu väntar man bara på en prislapp.

Pomerol
Vinerna känns mer tuffa och koncentrerade än St.-Emilion. Säkerligen mer lagringspotential och här fick jag bekanta mig med högra strandens mest imponerande vin: Chateau Evangile. Helt outstanding med söt lakrits, fat och violer. För mig är vinet störst på den högra stranden och jag gav vinet 98-99 poäng. Även slotten Conseillante, Gazin och Clinet föll mig i smaken, även om dessa var något bångstyriga idag. Sen är Petrus alltid en ynnest att få prova. Imponerande och väl sammansatt, men man kan inte ta bort prisbilden när man provar Bordeaux´s dyraste vin med en prislapp som säkert hamnar på +15000:-/flaskan. Spontant föredrar jag St.-Emilion före Pomerol, även om dessa 25 provade viner imponerade på mig.

Medoc – Margaux
Fräschören och tanniner är den gemensamma nämnaren för vinerna från Margaux. Efter att ha provat St.-Julien och Pauillac så känns vinerna något snäpp ner i kvalitet, även om dem är av en mycket bra kvalitet. På Chateau Margaux som ännu en gång visade sin storhet jämför man tanninerna med både 2005 och 2009. Till skillnad från övriga 1 Cru, som är betydligt högre i alkohol så stannar Chateau Margaux på 13,5%. Slottet har genomgått en stor förändring med sitt nya sorteringssystem där man idag även producerar ett tredjevin. Stora år på slottet som 1982 blev 70% av final blend första vinet Chateau Margaux. Idag går endast en tredjedel till detta vin och andravinet Pavillon Rouge du Chateau Margaux har förbättrats och statusen på varumärket ökat. Andra slott som utmärkte sig var Brane-Cantenac, Lascombes (bäst efter Ch.Margaux) och Rauzan-Ségla. Med stor spänning provade jag Malescot St.-Exupery, som vid förgående årgång var min stora favorit med 98 poäng. Denna gång var vinet bra, men inte i jämförelse med föregångaren. Vinet fick 93 poäng av mig. Här ser man tydligt vilken enorm betydelse en årgång har med sin variation.

Medoc – St.-Julien
Denna appellation har alltid varit en favorit och även denna gång gjorde inte vinerna mig besviken. Konstant bra kvalitet med strikta tanniner som är uppbackad av en bra frukt och fina cedertoner. För mig har detta alltid varit urtypen för en Bordeaux med en bra lagringspotential. Vid en revideringen av det stelbenta klassningssystemet skulle säkert ett flertal av slotten uppgraderas. Många viner har gjort storstilade viner i nivå med 2009. Beychevelle, Branaire-Ducru, Gruaud-Larose, Talbot är några av favoriterna, men som sagt så tycker jag att allt från appellationen är köpvärt. Den personliga favoriten är Léoville-Poyferré och redan innan provningen nämnde jag för mina vänner att jag hade stora förväntningar på detta slott, som var fenomenalt.

Medoc – Pauillac
Pauillac är alltid lika intressant och inte helt oväntat har man gjort alldeles lysande viner 2010. Chateau Pontet-Canet som tidigare varit ett vin i mängden har idag seglat upp i 1 Cru-kvalitet. Ett helt enormt mästerverk presenterades i en fruktdriven stil. Man trodde inte att man kunde upprepa kvalitén från 2009, men i jämförelse är det dött lopp. Arealen är stor och imponerande med sina 81 hektar, som idag är organiskt & biodynamiskt klassat. Vinet fick 97 poäng av mig. Det är bara Latour som slår vinet på fingrarna med sina 99 poäng. På Latour blev jag mäkta imponerad redan från starten när jag stoppade näsan i glaset med tredjevinet Pauillac. Inget vin i Bordeaux visar prov på samma koncentration som Chateau Latour med en alkoholhalt på 14,4%. Slott som Batailley, Pichon-Lalande, Pichon-Baron visade prov på storstilade viner som stack ut. Dessvärre blev dagens stora besvikelse Mouton-Rothschild. Vinet är bra, men kanske är förväntningarna för stora? Provade om 2009:an i höstas, vilket var helt sagolik. Detta är första gången på tjugo år som inte vinet står ut i kvalitet mot d´Armailhac, Clerc Milon eller andravinet Petit Mouton. Det skall bli intressant och se hur Mr. Parker bedömer vinet. Vinet saknar den riktiga och typiska koncentrationen. Mycket gröna tanniner och vinet känns vekare än vanligt. Men jag lägger annars mer krut på superlativen över de övriga vinerna som tillhör de bästa i hela Bordeaux.

Medoc – St.-Estephe
Jag provade inte Cos d´Estournel eller Montrose, vilket garanterat var mycket synd eftersom dessa båda slott alltid sticker ut. St.-Estephe-slotten har gjort bra viner, men med avsaknad av elegans. I min smak mer robusta viner med allt för påtagliga tanniner. Här märker man tydligt att 2010 är en bättre lagringsårgång än 2009 och som unga kan vinerna vara något grovhuggna. Här visade Phélan-Ségur att man gör bättre vin än några av de högre rankade slotten.

Graves – Pessac-Léognan
I de grushaltiga jordarna strax söder om staden Bordeaux hittar vi de främsta vita torra vinerna. I 2010 imponerades jag stort av dessa viner! Härlig grapefrukt, fräschör och väl integrerad fatkaraktär genomsyrade vinerna. Här var det svårt att finna några missar. Allt smakade mycket bra och än en gång visade det sig att klassningen från 1953 inte ljuger. De främsta slotten har gjort viner som är en storlek större i koncentration, även om denna bedömning är mycket hårfin. Mina högsta noteringar fick slotten Bouscaut, Larrivet Haut-Brion, Latour-Martillac och med extra höga poäng för Pape Clement samt Smith Haut-Lafitte. Utom tävlan och i en klass för sig kom de båda supervinerna från Haut-Brion och La Mission Haut-Brion. Helt makalösa viner med en minimal produktion av 500 lådor till hela världen att dela på av respektive vin. Båda vinerna har en dominans av Sémillon i fin kombination med Sauvignon Blanc. De röda vinerna var betydligt mindre imponerande än 2009:an. Jag märkte gröna tanniner och en lite ruffig stil hos många slott. Men slott som Fieuzal, Bouscaut och Pape Clement känns köpvärda. Även här visade de båda vinerna La Mission Haut-Brion och Haut-Brion en makalös briljans. Tanninerna var i linje med både 2005 och 2009. Aldrig tidigare har man upplevt en liknande färgkoncentration och alkoholhalt som kom upp i 15%. Dessa båda viner tillhör de bästa i hela Bordeaux från denna lysande årgång.

Är du ute efter en god Bordeaux? Kan du gå in på www.winefinder.dk
eller köpa något från Systembolaget . Det finns ingen bättre kombination till påsklammet än en god Bordeaux.
Håkan Nilsson
www.vinkonsult.com